The Lies of Locke Lamora av Scott Lynch
Fantasy när den är som bäst.
Locke Lamora är ett föräldralöst barn som uppfostras till mästertjuv i staden Camorr. En bit in i han och hans gängs karriär sätter Locke och hans kompanjoner igång en genialisk och teatral operation mot en av stadens rikaste adelsmän. Men någonstans mitt i akten som sträcker sig över flera veckor av avancerat bedrägeri så dras Locke in i en maktkamp mellan Camorrs största gängledare och en mystisk och orimligt mäktig uppstickare.
Staden Camorr verkar inspirerad av ett medeltida Venedig, med kanaler och båtar. Språket låter som en mix mellan spanska och italienska. Det är dons och doñas, capa och pezon. Det är ord och uttryck som Lynch strösslar med här och där.
Berättelsen i sig påminner till en början lite om filmen Ocean's 11. Ett gäng superintelligenta och kompetenta tjuvar formulerar en omöjligt genialisk plan för att stjäla enorma rikedomar (och i det här fallet, har lyckats med det flera gånger tidigare).
Världen i boken är så djupt detaljerad och realiserad. Det är ett gediget världsbygge utan långa utläggningar och kulturen känns så genomarbetad och trovärdig.
En sak jag ofta blir påmind om i boken är just hur en människas förväntningar kan påverka dess beteende. Som att så fort någon sätter på sig en uniform så reagerar vi omedelbart utifrån vad vi förväntar oss av uniformen. Varesig det är en läkare eller en polis eller något helt annat. Den berömda vita rocken kräver en viss respekt. Det är ett stort tema i boken att Locke utnyttjar dessa förväntningar till sin fördel. Lite enkelt skådespeleri och rätt sorts kläder i rätt sorts miljö och ingen kommer ifrågasätta något. Locke klär sig i alla möjliga sorters roller i boken och för det mesta så reagerar omgivningen precis som han önskar. Det är nästan läskigt trovärdigt ibland. Jag funderar på hur jag själv hade tolkat det om jag blivit utsatt för liknande bedrägeri. Jag är itne så säker på att jag hade sett igenom masken. Det är i alla fall också väldigt tillfredsställande att läsa.
Det är en delvis ganska mörk berättelse men inte överväldigande på något sätt. Det är en medeltida värld med ett medeltida samhälle där det ibland blir ganska rått, helt enkelt.
Locke och hans gäng är sanna anti-hjältar som man verkligen gillar. De är skurkar, men de stjäl från andra sorters skurkar. Det är i alla fall så de rättfärdigar det för sig själva.
Hur som helst, trots att jag älskade boken så har jag inte jättemycket att säga om den. Det finns flera uppföljare att läsa också.
