The ocean at the end of the lane av Neil Gaiman marknadsförs som Gaimans första "vuxenroman" på ganska länge. Han har på sista tiden släppt böcker som Chu's day och The graveyard book som mer riktar sig till barn. Jag har läst ganska mycket av Gaiman tidigare. En av mina favoritböcker är t ex hans American Gods. Även om jag visserligen knappt minns den nu längre. Jag har även läst delar av hans tidiga Sandman-serie och flera av hans novellsamlingar.
Berättelsen följer en namnlös man som försöker dra sig undan från en begravning, återvänder som av en slump till området där han växte upp. Han sätter sig på en gammal parkbänk framför en liten damm och får plötsligt starka minnesbilder från en märklig period i sitt liv som sjuåring.
Som barn lärde han känna Lettie Hempstock, en ganska annorlunda elvaårig flicka. Samtidigt som han möter henne börjar märkliga mynt dyka upp på ganska oväntade platser i människors liv runt om i byn. Protagonisten själv vaknar av att nästan sätta ett mynt i halsen. Familjen Hempstock verkar veta precis vad det gäller och pojken rycks med när Lettie ger sig iväg för att försöka sätta stopp för vad det än är som ställer till med problem. Problem som de antar kommer att eskalera om inget görs snabbt.
The ocean är en ganska klassisk saga. Med det menar jag att den är väldigt enkel och linjär och man får känslan av att lite vad som helst kan hända. På gott och ont.
Ett mindre tema verkar vara just "vuxenhet" och sjuåringens insikter om att vuxna människor nog ändå bara är barn inuti egentligen. Och visst är det så, och inte för att låta just som en torr vuxen men... det hela känns ganska barnsligt.
Gaiman har aldrig haft några pretentioner om sitt författarskap och har egentligen alltid bara kallat sig själv för "storyteller". Han har inga grandiösa illusioner om att "skildra nutidens mörka avgrund av mänskligt lidande" eller något sådant löjligt. Men helt ärligt har jag heller inte så mycket att säga om boken. Den är väldigt kort och lättläst. Den är aldrig direkt tråkig, till och med bitvis spännande men den känns samtidigt ganska substanslös. En bok som tyvärr passerar mig förbi ganska obemärkt.
