Fantastiska berättelser

Detta är en novellsamling uppdelad i två delar. Den första delen går under namnet Förberedelser Till Flykt och är en samling surrealistiska och smått mystiska berättelser. Den andra delen heter Det Sällsamma Djuret Från Norr och är egentligen anledningen till varför jag köpte boken. Det sällsamma djuret från norr är mycket enklare definierat som science fiction.

Novellerna i Förberedelser till flykt (som också är titeln på en specifik novell) är kort sagt ganska ointressanta. Det finns egentligen bara en som fångar mitt intresse riktigt ordentligt och heter En ö i trakten av Magora. Den beskriver en utdöd civilisation på en fiktig ö som om det vore ett utdrag ur en historiabok. Livet på ön beskrivs och växer långsamt fram tills man tillslut förstår vad det egentligen är som gör den så unik. Det är en väldigt unik idé som jag genast tycker mycket om och hela berättelsen känns väldigt trovärdig men samtidigt mystisk och overklig. Precis sådant som jag uppskattar allra mest.
Bland de andra novellerna finns fler med liknande stuk. Ett utdrag ur en fiktiv historiebok, ett fiktivt utdrag ur en historisk berättelse med misstänkta, efterkonstruktioner som inte passar in i den fiktiva originaltexten osv.

Jag kämpar för att försöka urskilja något slags underliggande budskap som kan ge dem en vidare mening men jag hittar inget uppenbart. I slutet av Förberedelser till flykt-delen finns ett efterord av författaren. Där påpekar han att när novellerna först släpptes försökte litteraturkritiker, liksom jag, att tillskriva berättelserna en djupare mening. Gustafsson hävdar att alla sådana försök är förgäves då han endast skrev novellerna som ett sätt att försöka karakterisera en tomhet eller en brist på något. Den gemensamma nämnaren för novellerna är att någonting saknas. När jag läser det känner jag mig först lite dum som likt en fåfäng litteraturstudent förstökt hitta en mening och istället totalt missade den enkla poängen. Men som sagt så var det ändå inte riktigt den typen av berättelser som lockar mig. 

I motsats till detta kommer då Det Sällsamma Djuret Från Norr, en, för mig, betydligt mer spännande samling. Till skillnad från första delen så är Det sällsamma djuret från norr en mer eller mindre sammanhängande kedja av noveller och utspelar sig på ett rymdskepp med sju artificiella intelligenser som berättar historier för varandra. Varje berättelse är en novell. Här visar Gustafsson vad science fiction gör bäst nämligen att belysa mänskligheten och kanske även Jordens liv i sig från nya, oväntade och intressanta perspektiv. Han gör det kanske bättre än något jag läst tidigare.
Genom berättelserna och i små mellanspel får man små pusselbitar av hur verkligheten ser ut i den tidsålder som berättarna lever i. De refererar hela tiden till mänskligheten som "De Gamle" och man tänker omedelbart att det måste vara vi, här i nutiden som är De Gamle men det verkar inte heller riktigt så enkelt. De Gamle är samtidigt vi och samtidigt en mänsklighet långt in i framtiden från vår nutid som dessutom tycks ha en alternativ historia till vår egen. Mycket lämnas helt enkelt åt fantasin, långt ifrån alla detaljer ges.
Jag kan också påpeka att i motsats till t ex Alastair Reynolds så handlar det inte om iskall science fiction utan det finns ett element av fantasy i många av novellerna. Ett slags "magisk science fiction" på sätt och vis. Dock aldrig på ett överväldigande, osannolikt vis. Det passar alldeles utmärkt och jag gillar det starkt. Det ger ofta en känsla av att det trots allt finns en förklaring men att människan och jag som läsare aldrig kan förstå den.

Trots att novellerna är skrivna mellan 60 och 80-talen så kan jag inte påstå att någon av de berättelser är något jag läst tidigare. Ingen historia känns lånad och inte heller har jag läst något liknande som skrivits därefter. Åtminstone inte i någon större bemärkelse.
Jag gillar i synnerhet "Saken och De Två Gånger Födda" och "Medusans Gäster". I Medusans Gäster beskrivs hur en oerhört främmande och till synes intelligent varelse betraktar en grupp människor och vad detta resulterar i. Fenomenet dyker sedan upp i fler efterföljande noveller men som tyvärr aldrig riktigt får ett avslut, vilket jag faktiskt saknar lite. Men bara för att det blir så spännande och intresseväckande. Jag vill inte avslöja mer än så, för det skulle förstöra mystiken.

I "Saken och De Två Gånger Födda" möts en expedition av ett mystiskt objekt på en avlägsen planet. Människorna utför några enkla experiment med objektet och det får bisarra följder.

I en annan novell dyker det upp en hypotetisk intelligent varelse som är så stor att relativistiska effekter påverkar dess kropp och dess verklighetsbild. Synnerligen något som väcker tankar och frågor som jag inte tänkt förut. 

I slutet kommer en kort epilog med en liten knorr på alla noveller som dock känns ganska onödig. Den varken tar eller ger särskilt mycket till helheten, så den hade man nästan kunnat skippa.

Då jag pratade lite om språket i mitt förra inlägg kan jag också bara kort säga att jag tycker bra om språket i denna bok. Dock använder Gustafsson märkligt nog engelska "lord" som titel för de sju karaktärerna som berättar historier. Han skriver t ex mitt i den svenska texten "your lordship" vilket bara känns oerhört konstigt och smälter inte alls väl in i texten. Men utöver det tycker jag språket skapar precis rätt stämning. 

Oerhört positivt överraskad helt enkelt. Jag hade ingen aning om att det fanns så fantastisk svensk science fiction.