Dangerous Visions

Denna antologi gavs ut för första gången 1967. Harlan Ellisons ambition var att samla unika ( nyskrivna för denna bok) berättelser av de bästa av den tidens science fiction-författare i ett och samma verk med syftet att förnya genren. Han gav uppgiften till sina utvalda författare att skriva det som de annars inte riktigt vågat skriva för att det skulle bli svårt att sälja till traditionella magasin eller förlag. Sådant som antingen skulle sticka folk i ögonen eller på ett eller annat sätt ta ett steg framåt eller bort från det som då var traditionell och mossig science fiction. Det är det som Ellison menar är "Dangerous Visions".
Historien bakom samlingen och science fiction-genrens utveckling och en del annat beskrivs i flera väldigt långa introduktioner av Ellison, Isaac Asimov, Adam Roberts och Michael Moorcock. Denna utgåva innehåller introduktioner och förord både från originalet och den uppdaterade nyutgåvan från 2002.

Varje novell börjar också med en kortare förord om följande författare och varje novell avslutas med ett kort efterord skrivet av författaren själv. I förorden lyckas Ellison få varje författare att framstå som än mer unik och fantastisk än den förra utan att för den sakens skull förminska tidigare bidrag. Många av förorden innehåller dessutom personliga historier då Ellison är nära vän med många av författarna. I ett av förorden har han till och med publicerat ett privat brev från en av författarna till Ellison när han hade en svår period. Trots dessa öppenhjärtliga och hyllande inledningar ryms det vid ett tillfälle en märkligt homofobisk kommentar. Men men. 

I introduktionen vill Ellison kalla genren spekulativ fiktion istället för science fiction. Han vill åtminstone göra en skillnad mellan de två. Dock är det inte många noveller som följer den mallen av att ta befintlig vetenskap och dra slutsatser av den långt in i framtiden. I många fall är det ren och skär fantasy med anti-gravitation och annat. Minst en novell är direkt förlegad. Den vetenskap den måste ha grundat sig i är sedan länge omsprungen och det som kanske kändes som en vettig framtid verkar idag ganska märklig och orealistisk (inget Internet eller något som liknar det tex...).
Science fiction som genre och kanske i synnerhet den som kan kallas spekulativ fiktion (som jag själv, likt Ellison, är väldigt förtjust i) riskerar lätt att just vara en färskvara. Det ska nog mycket till för att den ska bli "tidlös". Den spjutspetsvetenskap som sådana berättelser ofta bygger på har en tendens att förändras ganska snabbt och ofta. Man kan t ex spekulera i vad Mörk Materia är och skriva berättelser utifrån dagens vetenskapliga "gissningar". Men en månad senare kanske en oerhört enkel och naturlig förklaring har framträtt och alla tidigare berättelser som byggt på det och försökt vara lite framtidsseende ter sig snabbt som lite naiva och löjliga. Eller så har man inte kunnat förutspå framtida uppfinningar som förändrar hela samhället och hur man ser på framtiden efter det. Som just Internet. En del författare förutspådde visserligen Internet innan det fanns (jag tänker i synnerhet på William Gibson. 

Andra noveller i samlingen känns däremot ganska tidlösa. Eller åtminstone ganska moderna. Helt enkelt noveller som inte hade avslöjat sin ålder om den inte stått på första uppslaget.

Flera noveller behandlar och innehåller teman om sex och droger. Det kan handla om homosexualitet, incest eller märkliga fetisher. Allt är inte sex och droger dock.
Här ryms även en gnutta religionskritik, visioner av framtidens straffsystem, människa-maskin-funderingar, ren och skär fantasy och, förstås, rasism. Då samlingen ligger på ca 600 sidor utspritt på ca 30 noveller (3 av författarna är kvinnor) så innehåller den lite av varje helt enkelt.

Den enda författaren jag känner till sedan tidigare är Philip K. Dick (förutom Ellison själv som bidragit med en novell själv) som skrivit en berättelse i 1984-anda om vad som är verklighet och inte. Enligt förordet ska den ha inspirerats av LSD.

Vissa noveller är ganska uppseendeväckande, andra ganska trista och vissa riktigt, riktigt spännande. En av de spännande och riktigt bisarra är Gonna Roll the Bones av Fritz Leiber. Mer mysticism och fantasy än ren science fiction. Den handlar om en man som går till ett hak för att spela tärning om grova pengar. Där stöter han på en mäktig man som tycks äga halva världen och de två hamnar i någon form av märklig duell över tärningarna.

En annan berättelse som fångade mitt intresse är Go, Go Go, Said the Bird av Sonya Dorman. En mycket gammal kvinna på trettio år minns ögonblick ur sitt liv i en ganska främmande och obehagligt brutal värld. Som läsare får man korta ledtrådar till vad för slags värld det är hon lever i under berättelsens gång.

Kort och övergripande kan man säga att samlingen absolut måste ha fyllt sitt syfte 1967, vilket jag visserligen säger utan att vara särskilt insatt i vare sig samhällsklimatet i USA på den tiden eller samexisterande och tidigare science fiction. Ska man tro Ellison själv (och han har ett oerhört stort ego, det medger han själv) så har han definitivt uppnått sitt mål med samlingen. Och eftersom till och med jag som relativt ung läsare idag höjer på ögonbrynen åt vissa av berättelserna så måste de verkat ännu mer uppseendeväckande då.