Detta är en novellsamling med ett ganska specifikt tema. Ambitionen enligt Strahan var att samla berättelser ur en relativt nära framtid om händelser när mänskligheten står och väger på gränsen till "oändligheten" inom de närmsta hundra åren ungefär. Ännu mer specifikt; om de människor som är med och påverkar övergången från "den gamla" världen och den nya. Strahan har tidigare samlat berättelser utifrån liknande kriterier: Engineering Infinity och Edge of Infinity.
Reaching for Infinity har författare som min gamla favorit Alastair Reynolds och Greg Egan som skrev Permutation City som jag skrivit om i bloggen tidigare. De övriga författarna är för mig okända sen tidigare.
Så de flesta berättelser är alltså relativt jordnära.
Novellen Kheldyu äger t ex rum på Jorden och cirkulerar kring en enorm anläggning som ska suga upp koldioxid ur atmosfären. Men anläggningen är avstängd på grund av olönsamhet och andra omständigheter. Men den stenrika företagsägaren bakom projektet vill sätta igång anläggningen igen av dunkla anledningar.
Det är en av de minst extravaganta berättelserna men är en av de mest spännande att läsa.
En annan berättelse. Trademark Bugs: A legal history, är skriven som en återberättelse av en lång rättsprocess. Först tyckte jag det var lite töntigt skrivet och torr, fackengelska är tråkig att läsa även när det handlar om fiktion tänkte jag. Men sen började jag förstå vad det handlade om och vad "rättsfallet" handlade om. Den är skriven som en objektiv redogörelse för rättsprocessen och när jag kom in i det började de rättsliga argumenten kännas kusligt verklighetstrogna. Det är klassisk hårklyveri och logiska megakurvor när man försöker få rätt i sak men slänger moral och mänskligt värde åt fanders.
Kort handlar det om att de stora läkemedelsföretagen börjar tillverka sina egna bakterier och virus som de sedan smittar befolkningen med för att därefter sälja medicin och botemedel mot. Det känns inte helt osannolikt att det skulle kunna hända i verkligheten. Jag vet inte mycket om biologi, men det låter inte alls som att det skulle vara omöjligt att åstadkomma själva sjukdomarna redan idag, om man skulle vilja. Jag vet att man t ex kartlagt vissa virus fullkomliga arvsmassa idag.
Det läskiga är också att jag förstår läkemedelsföretagens argumentation och jag kan definitivt förstå att de argumenten faktiskt skulle tas på allvar i en rättsprocess. Så även om ens moraliska kompass spontant skulle göra enorma utslag så känns inte saken helt solklar vilket är riktigt läskigt!
De två sista berättelserna har på sina egna sätt fri vilja som sin stora fråga. Inlägget före detta i bloggen var Free Will av Sam Harris, så man kan säga att jag har haft sådant i tankarna på sistone.
Alastair Reynolds novell In Babelsberg (som för övrigt kanske är den mest högflygande orealistiska novellen bland de övriga mer jordnära novellerna) berättar en levande robot om sitt kändisskap som utforskare av solsystemets yttersta kanter. Människor älskar honom och fascineras av honom. Men trots det är han bara ett instrument med programmerade instinkter och drivkrafter. Han är ingen annan än den han måste vara. Vem är han och kan han stå till svars för sina handlingar? Har han fri vilja?
Svaret tycks vara nej och i förlängningen frågar vi oss förstås samma fråga om oss själva. Har vi fri vilja? Kan vi stå till svars för våra handlingar? Vem eller vad är vår skapare?
I sista novellen Hotshots är fri vilja ett mycket mer uttalat och fokuserat tema. Huvudpersonen Sunday är uppvuxen, uppfostrad och utbildad till att utföra uppgifter långt ut i yttre rymden. Långt bort och isolerad från andra människor utan möjlighet att återvända.
Sunday förstår att hon inte har fri vilja. Hon är konstruerad och indoktrinerad till att älska denna uppgift och längta efter den. De få anhöriga hon har är del av samma program och kommer följa med ut i rymden på liknande uppdrag. Men trots det vill hon göra uppror mot sin "arbetsgivare". Hon vill inte vara hjärntvättad, hon vill göra sina egna val. Samtidigt kan hon inte bryta sig fri från indoktrineringen. Hon vill resa ut i rymden men hon är kluven inför det faktum att hon inte valt den vägen själv. Egentligen verkar hon inte själv veta vad hon vill. Vill hon vilja utföra sin uppgift eller vill hon inte vilja utföra den? Önskar hon att hon var född som någon annan eller trivs hon med sin uppgift trots att hon inte valt den själv?
Att jag säger att fri vilja är ett tydligare och mer uttalat tema än den förra är för att karaktärerna diskuterar fri vilja. Man är ganska överens om att ingen längre tror på det. Skillnaden är att Sunday vet vem som styrt och bestämt hennes vilja. Hennes liv är givet mening och mål från födseln, vare sig hon vill eller inte. Hennes liv är inte lämnat åt slumpen.
Jag tycker inte att någon av novellerna riktigt lyfter. Kanske med Trademark Bugs som undantag. Denna samling hade ju ett väldigt specifikt tema och tanken var ju förstås att låta samtidens främsta science fiction-författare bidra. Harlan Ellisons novellsamling Dangerous Visions, som ville samla den tidens främsta science fiction-författare (60-talet) tycker jag var betydligt mer spännande. Kanske var de novellerna visserligen också mer utsvävande och "overkliga". Reaching for Infinity är ju också uttalat mer jordnära med åtminstone viss ambition till att förankra berättelsen i realism och trovärdighet (som sagt känns dock flera av de ganska flummiga i vissa detaljer). Jag föredrar nog de berättelser som kanske har en trovärdig grund men som svävar iväg mycket längre fram i tiden och tillåter sig mer extrema extrapoleringar. Så med det sagt, måste jag säga att de andra samlingarna Engineering Infinity och Edge of Infinity låter mer intressanta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar