American Gods

American Gods av Neil Gaiman

Det känns som att jag skrivit flera inlägg om Gaimans böcker där jag avslutat inlägget med att säga att Gaiman har skrivit mycket bättre böcker. Här har vi en av de böcker som är mycket bättre.
Don't take my word for it, American Gods har vunnit massor av priser för genrelitteratur som omslaget redan avslöjat t ex Hugo award, Nebula, SFX och Locus award.

Bokens intro
Huvudpersonen Shadow släpps fri från fängelset efter att ha avtjänat tre av sina sex år. Äntligen ska han få återvända till sin trogna, väntande hustru och leva ett stillsamt, skötsamt liv. Men på flyget hem från fängelset stöter han ihop med en gubbe som kallar sig Wednesday.
Wednesday meddelar snabbt och effektivt att Shadows fru dog häromdagen i en bilolycka tillsammans med deras gemensamma vän Robbie. Robbie hade dessutom erbjudit Shadow ett jobb efter fängelsetiden vilket nu blev helt omöjligt pga hans död. Därmed står Shadow utan både hustru och hederligt arbete. Så i brist på andra möjligheter erbjuder Wednesday Shadow att jobba åt honom istället. Ett jobb som lite allt-i-allo, livvakt och springpojke.
Efter lite om och men tackar Shadow tillslut ja till jobbet. Som om han hade något val...

Shadow
Vi får inte veta så jättemycket om Shadows inre tankeliv. Han liksom bara flyter med och accepterar alla bisarra saker som händer honom och tar det som det kommer. Han har liksom ingenting kvar att förlora. Det är som att han gett upp på verkligheten och rycker på axlarna åt allt det orimliga.
Ibland kommer små korta stycken där Shadow gör tydliga val. Det är tydliga vändpunkter i hans inre. Vi får inte riktigt höra hans tankeprocesser eller hur han resonerar, men tillslut får vi veta vad han kommer fram till. Shadow framstår både för karatärerna i boken och för läsaren som lite mystisk och melankolisk. Shadow verkar också väldigt lugn. Som sagt, trots allt som sker runt omkring honom och med honom själv så är det som att han aldrig brusar upp sig. Han tar det som det kommer. Like a man expecting to wake up. Man undrar lite vad som gjorde honom så våldsam den dag han begick det brott han dömdes för.

Gudarna
Det tar inte långt tid att lista ut vem Wednesday egentligen är. Det rör sig om gudar och här är en karaktär med ett namn taget från en veckodag som i sin tur är döpt efter en gud. Så vilken gud kan det vara? Hmm.
Wednesday är en av de äldre gudarna. En gammal klassiker, helt enkelt. Men i vårt moderna samhälle har nya gudar vuxit fram som är baserade på allt det vi tillber idag, varesig vi aktivt tänker på det eller inte. De nya gudarna riskerar att konkurrera ut de gamla helt och hållet i kampen om människors tro. Wednesday försöker samla ihop de gamla gudarna för att starta ett krig, eller åtminstone något slags slag mot de nya gudarna i ett försök att återta makten.

Det är långt ifrån alla gudar i boken som jag känner igen vid första anblick. De flesta ges ingen som helst introduktion annat än ett obskyrt namn eller ett nytt, modernt smeknamn som enda ledtråd (likt Wednesday). De gudar jag har någorlunda koll på kunde jag gissa ganska snart dock men de andra fick jag leta efter på wikipedia. Spännande nog rör det sig inte om de mest uppenbara grekiska gudarna t ex, det är istället t ex en slavisk, en afrikansk och en gud från Kanadas ursprungsbefolkning. Appropå lite mer okända gudar, var är den absolut största guden som borde få mest plats i detta Amerika där gudarna flockas? Guden med stort G. Han gör faktiskt ett ganska diskret och kort inhopp...

De nya gudarna är inte jättesvåra at gissa vilka de är utifrån vad som är ganska typiskt att kritisera kring det moderna konsumptionssamhället, men de ges inte heller särskilt konkreta namn förrän långt in i boken. Det ges också en del ledtrådar till att det kan finnas andra gudar med mindre uppenbar gestalt dock.

Men Gaimans gudar har inte riktigt de oerhört övermänskliga krafter de kanske en gång hade i sina respektive mytologier. De är som vanliga människor som lever i samhällets utkanter på små smulor av den tro som hänger kvar sen svunna tider. Vissa övermänskliga förmågor besitter dem, men det är ändå inte som överdådig, showig magi. Det är ofta märkliga händelser som sker i det dolda, "off camera", så att säga där den enda ledtråden som ges är att något väldigt osannolikt hände precis i rätt tillfälle.
Det är mycket just det relativt omagiska i boken som gör att den fungerar. Tänker att det lätt hade kunnat urarta i typisk serietidningsaction men det blir aldrig riktigt det. Som sagt, det mesta sker ganska diskret. Det magiska kan ofta (inte alltid) bortförklaras som tillfälligheter eller drömmar eller hallucinationer.

Andra tankar
American Gods är på ett sätt en bok som försöker bygga på den självbild och nationalidentitet som finns i landet och mystifiera den en aning. Jag menar USAs självbild som smältdeg av alla möjliga kulturer och idén i American Gods är att när människor vallfärdar till det nya landet så följer gudarna med och beblandas med varandra, precis som människorna.

Det finns ett litet stycke som jag, med lite fantasi, började tolka in mer saker i än vad som kanske egentligen avses. Men jag tycker det är lite kul.
Guden Loke pratar med Shadow och han säger: "You got to understand this god thing. It's not magic. Not exactly. It's about focus. It's about being you, but the you that people believe in./.../. You take all the belief, all the prayers, and they become a kind of certainty, something that lets you become bigger, cooler, more than human. You crystallize." Jag tycker det låter som att Gaiman helt enkelt pratar om vårt samspel med andra människor. Att vi inte alltid är den vi själva bestämmer oss för att vara, utan att vi också i stor utsträckning är den person som andra uppfattar oss som och behandlar oss som. I det här stycket får han det visserligen att låta ganska bra. Man blir större och coolare. Men hur som helst, det kanske är att övertolka. Jag tycker dock att det är lite kul att övertolka ibland.
En annan gud säger också det som är ganska tacksamt och spännande med just berättelser om gudar. Gudar är symboler. Vill man sitta och analysera vilken gud som symboliserar vad och hur det knyter an till berättelsen så kan man säkert hitta en del kul. Det är dock inget jag själv omedelbart tänkt på faktiskt.

Det är ju ganska tacksamt och vanligt att kritisera just USA för sin konsumptionshets och kapitalism. Det finns ett stråk av det i American God's samtidigt som boken på ett sätt också är en hyllning till USA. En hyllning på det sätt att det just är ett land som rymmer så många olika kulturer även om de nu smälter samman för att tillbe nya, gemensamma gudar... på gott och ont.
De nya gudarna är kaxiga och mäktiga, men de är samtidigt ängsliga för att snart också bli utbytta mot andra, nya gudar när de dödliga människorna hittar nya saker att tillbe i den allt snabbare teknikutvecklingen. Men poängen är inte att det var bättre förr. Många av de äldre gudarna fick t ex sina krafter från blod och människooffer vilket förstås inte är något vi värderar särskilt högt idag, så att säga.

Att ta redan existerande gudar, mytologier eller sagor och skriva om dessa eller ta direkt inspiration av dem är lite av Gaiman's signum. Så har han också gjort i t ex Sandman, Neverwhere, Stardust och i novellsamlingar. Det är också lite så jag överhuvudtaget hittade honom från början för många år sedan. Det är nästan som en genre i sig och något som fortfarande lockar mig. På ett sätt finns mycket att hämta i American Gods om man vill ge sig in i litterär analys och på ett annat sätt känner jag att jag egentligen inte har så mycket att säga om den. Jag kan nämna ett exempel på något som känns som att det har ett syfte men som jag inte gett så mycket tanke. Kanske av lathet, kanske av ointresse. T ex ägnar sig Shadow genom hela boken åt vanlig, traditionell magi i form av mynt-trick. Du vet, plocka mynt ur luften, bakom örat på någon osv. Vad är kopplingen mellan Shadows jordnära magi och den magi som sker runt omkring honom? Varför ägnar han sig åt den magin annat än som "något att göra med händerna" som han själv säger? Och så vidare.
Sa jag inte att det här är en bra bok? Absolut! Det tycker jag den är! Varför verkar jag säga att jag inte har någon lust att fundera djupare på den? då? Jag vet inte. Jag känner ingen oerhört stor analyslust för den på något sätt bara. Men det finns där om man vill.

American Gods är lite av en roadmovie; en odyssé genom ett hälften realistiskt hälften surrealistiskt USA och oavsett om man vill ge sig in i analyser osv så är American Gods definitivt en bladvändare. Till och med de mindre händelserika delarna är engagerande och mysiga på något sätt och Shadow är en intressant karaktär som är kul att följa.